German Northern Renaissance Painter, ca.1470-1528,was an important German Renaissance painter of religious works, who ignored Renaissance classicism to continue the expressive and intense style of late medieval Central European art into the 16th century. Only ten paintings (several consisting of many panels) and thirty-five drawings survive, all religious, although many others were lost at sea in the Baltic on their way to Sweden as war booty. His reputation was obscured until the late nineteenth century, and many of his paintings were attributed to Albrecht D??rer, who is now seen as his stylistic antithesis. His largest and most famous work is the Isenheim Altarpiece in Colmar, Alsace (now in France). The details of his life are unusually unclear for a painter of his significance at this date, despite the fact that his commissions show that he had reasonable recognition in his own lifetime. His real name remains uncertain, but was definitely not Grunewald; this was a mistake by the 17th-century writer, Joachim von Sandrart, who confused him with another artist. He is documented as "Master Mathis" or "Mathis the Painter" (Mathis der Maler), and as using as surname both Gothart and Neithardt - this last may have been his surname, or more likely that of his wife. He was probably born in Wurzburg in the 1470s. It is possible he was a pupil of Hans Holbein the Elder. From about 1500 he seems to have lived at Seligenstadt, when not working elsewhere. His first dated painting is probably in Munich, dated 1503 on a much later note which apparently records an older inscription. From about 1510 to 1525 he served in the Rhineland as court painter,  Related Paintings of Matthias Grunewald :. | Lamentation of Christ | Empfang des Hl. Erasmus durch Hl. Mauritius | St Sebastian | The Crucifixion | Isenheim Altarpiece, formerly the main altarpiece of the Antonine in Isenheim |
Related Artists:
Jan Woutersz
Amsterdam 1599-1663
BRAMANTINO
Italian High Renaissance Painter, ca.1460-1530 Leonaert/Leonard Bramer alias Nestelghat (Dec 24, 1596, Delft - buried Feb 10, 1674, Delft) was a Dutch painter, best known for probably being one of the teachers of Johannes Vermeer, although there is no similarity between their work. Bramer's dark and exotic style is unlike Vermeer's style. Bramer was primarily a genre and history painter, but also made some unique frescos, not very often found north of the Alps. Leonaert Bramer is one of the most intriguing personalities in seventeenth-century Dutch art. He was a talented and diligent draughtsman, evidently Catholic and a life long bachelor.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.